Livsmedelsverket släcker hoppet!

Svensk köttproduktion i allmänhet och grisköttsproduktionen i synnerhet, genomgår nu den kanske allvarligaste krisen i modern tid. Fördubblat pris på spannmål, som utgör 80 % av grisfodret, snabbt ökande pris för importerat kraftfoder samt lågt pris för köttet på grund av överproduktion inom EU, medför att även de mest effektiva uppfödarna nu förlorar pengar på varje djur som levereras till slakt. 1999 minskade produktionen av griskött i Sverige med 16 % . Risken är nu överhängande att vi får uppleva en liknande minskning när många lantbrukare lägger ner sin uppfödning. Nyligen inbjöd LRF:s ordförande med kort varsel till ett krismöte på kvällstid då många med ett inflytande på lönsamheten i köttproduktionen var inbjudna. Banker, försäkringsbolag, slakteriföretag och intresseorganisationer bidrog till en konstruktiv diskussion och förband sig att på alla tillgängliga sätt hjälpa till att förbättra den akuta situationen för uppfödarna. I det läget förvärrar Livsmedelsverket situationen genom att öka kostnadsbördan för våra 16 slakteriföretag som representerar 99,5 % av grisslakten och 96 % av nötslakten. Man höjer avgiftsuttaget för köttkontrollen med 13 %, från 99 mkr 2007 till 112 mkr i år. Det stora slakteriföretaget Scan AB, med 6 slakterier, får 7 mkr i ökad kostnad trots att företagets slakt av nöt förra året minskade med 5,9 % och gris med 7,6 %. I år ska man betala 61 mkr i avgift till SLV för kontrollen. Pengar som till stor del hade kunnat användas för att förbättra betalningsförmågan till djuruppfödarna. 61 miljoner kronor för den offentliga kontrollen på 6 anläggningar! Över 70 heltidsanställda kontrollanter! Även för den mest inbitne entusiasten för statlig kontroll och samhällsinflytande måste siffrorna te sig smått overkliga. Hur kan detta vara möjligt? Den oinsatte kan ju undra om vi sysslar med samhällsfarlig verksamhet eftersom det krävs en så omfattande kontrollapparat. Livsmedelsverket försvarar sig med rätta att kontrollen i detalj styrs av regler som utformats i Bryssel, långt ovanför huvudet på svenska beslutsfattare. Men varför kan den inte effektiviseras mer? Varför måste kontrollkostnaden per slaktat djur i Sverige vara högst inom EU? Reglerna är ju identiska i samtliga medlemsländer. Varför kostar kontrollen bara hälften så mycket i Finland? Varför måste de bägge grisslaktlinjerna vid Scan i Kristianstad vara bemannade med 8 SLV-kontrollanter när VION:s slakteri i Helmond i Holland med samma slaktvolym (men på en slaktlinje) är bemannad med 3 kontrollanter? Varför måste SLV:s veterinärer ta tusentals salmonellaprover i köttstyckningen när prover redan tagits i slakten? Sedan 1995 har fyra (4!) prover av 40 000 visat på förekomst av salmonella i styckningsledet! Denna meningslösa dubbelkontroll kostar våra företag mångmiljonbelopp. När Livsmedelsverket förra året införde en ny bemanningsnorm för våra slakterier och enligt uppgift tog bort 10 kontrollanttjänster, tändes ett svagt hopp om att myndigheten skulle dra sitt strå till stacken för att bidra till näringens överlevnad. Men med årets 13-procentiga avgiftshöjning släcktes detta hopp och vi känner nu uppgivenhet. Vi har nyligen uppvaktat Jordbruksdepartementet för att få ett ökat effektiviseringstryck på Livsmedelsverket och inte minst få den svenska regeringen att ta initiativ i Bryssel för en modernisering av reglerna för den ineffektiva och delvis meningslösa köttkontrollen. Man lyssnar artigt, men vad händer konkret? Via våra kontakter i Bryssel förstår vi att kommissionen nu i den pågående översynen av hygienförordningarna (”hygienpaketet”) mycket gärna ser att progressiva medlemsländer stöttar kommissionen i försöken att modernisera köttkontrollen. Motståndet är starkt hos vissa medlemsstater och inte minst i Europa-parlamentet. Vi förväntar oss därför att den svenska regeringen driver frågan i Bryssel och inte minst här på hemmaplan, ser till att kostnaden för köttkontrollen minskar så att den svenska köttnäringens konkurrenskraft stärks. Åke Rutegård, VD Kött och Charkföretagen 08-762 65 31