Ny djurskyddslag viktig framtidsfråga

Landshövding Eva Eriksson har på regeringens uppdrag genomfört en utredning av djurskyddslagstiftningen och föreslår omfattande förändringar. Förändringar som om de genomförs, kan få avgörande betydelse för svensk animalieproduktion. En lång rad remissinstanser från myndigheter och intresseorganisationer kommer senast den 8 juni att lämna sina synpunkter på hennes förslag.

Som bekant överlämnades den nuvarande djurskyddslagen 1988 i 80-årspresent till Astrid Lindgren av dåvarande statsminister Ingvar Carlsson. Den för den tiden radikala nya djurskyddslagstiftningen blev ett resultat av en intensiv mediedebatt där Astrids underfundiga och kloka inlägg spelade en avgörande roll. Med 1988 års djurskyddslag distanserade Sverige sig från övriga Europa och djurskyddet tog ett stort steg framåt med krav som saknade motsvarighet i vår omgivning. Det här inträffade sju år innan Sverige blev EU-medlem och då vi fortfarande hade ett mycket starkt gränsskydd som i stort sett förhindrade import av animaliska livsmedel som exempelvis kött och chark och därmed konkurrens utifrån. När Sverige kom med i EU 1995 var det många som var övertygade om att svenskarna gärna skulle betala merkostnaden för den höga svenska djurskyddsnivån och välja bort det importerade billigare köttet. Svenskt kött som producerats med höga djurskyddskrav skulle även bli efterfrågat på exportmarknaden som förväntades betala för den dyrare djuromsorgen. Nu blev det emellertid inte så! Svenska konsumenter, storkökssektorn och industrin har i stor utsträckning gått över till billigare utländskt kött och den svenska självförsörjningsgraden är rekordlåg i internationell jämförelse.  Importörer i utlandet betalar ingen kompensation för merkostnader som orsakas av tuffa djurskyddsregler i Sverige. Svenskt kött måste konkurrera med utländskt på i princip samma villkor när det gäller pris, kvalitet och leveranssäkerhet. Och så ska det vara på en fri och öppen marknad. Sverige är i själva verket ett bra exempel på hur det är tänkt att EU:s inre marknad ska fungera.

Att svensk köttproduktion kämpar i motvind och tappar volym, särskilt när det gäller gris, är naturligtvis inte enbart en följd av vår stränga djurskyddslagstiftning och därmed högre kostnader. Men det är tveklöst en viktig anledning. Därför är det nu av största vikt att regeringen, när den ska utvärdera och besluta om genomförande av förslag i Eva Erikssons utredning, prioriterar konkurrensförmågan hos den svenska animalieproduktionen, inte minst för det röda köttet. De konsekvensanalyser av förslagen som i stor utsträckning saknas i utredningen, måste genomföras innan nuvarande regler ändras. Vi kan inte acceptera ytterligare fördyring av den svenska djuruppfödningen om vi ska ha kvar en svensk produktion värd namnet och som kontinuerligt kan förse marknaden med de volymer som efterfrågas. Möjligheter till jobb över stora delar av Sveriges landsbygd riskerar att gå förlorade.

Vi saknar även i utredningen en referens till EU:s nya djurskyddsstrategi och det förslag som vår inflytelserika EU-parlamentariker Marit Paulsen driver, nämligen att införa en gemensam djurskyddslag inom EU. Med sådana likvärdiga konkurrensvillkor i botten skulle sedan svensk animalieproduktion via specifika koncept eller via ersättning från Landsbygdsprogrammet kunna leverera den högre nivå på djurvälfärd som det finns en vilja i samhället att betala för. Endast denna väg är långsiktigt ekonomiskt hållbar och har större möjligheter att leverera totalt sett mer djurskydd än nuvarande inriktning.

Åke Rutegård

VD, Kött och Charkföretagen

08-762 65 31