Vår industri präglas av hög effektivitet

Våra företag är nu i effektivitet fullt jämförbara med konkurrenterna i vår omgivning, trots att vi har EU:s högsta kostnader för köttkontroll, arbetsmiljö och djurskydd. 

Jordbruksverkets undersökning "Vem tjänar på svenska mervärden" som presenterades för några veckor sedan, har väckt stor uppmärksamhet, inte bara i lantbrukspressen. Även riksmedia har hakat på. Rapportens slutsats är att det merpris som svenska konsumenter betalar för svenskt kött inte kommer bonden tillgodo utan fastnar någonstans i leden mellan bonden och konsumenten. Förklaringen kan enligt författarna vara en kombination av svag konkurrens i detaljhandeln och brist på effektivitet i det svenska förädlingsledet.

Undersökningen kommer fram till att mellan 1,8 till 3,2 miljarder kronor årligen merbetalas i konsumentledet för det svenska köttet i jämförelse med importerat kött. Grunden för denna uppseendeväckande slutsats redovisar Jordbruksverket i form av uppgifter som inhämtats från marknadsaktörer samt egna antaganden och beräkningar. Verket understryker i rapporten att bakgrundsinformationen delvis är ofullständig och man därför tvingats göra en hel del antaganden och egna bedömningar.  Även om slutsummans storlek därför måste tas med en stor nypa salt, är det otvivelaktigt så att svenskt kött generellt är dyrare i detaljhandeln än motsvarande importerat. Det kan var och en själv konstatera vid en titt på köttdiskarna i butikerna.

Det är knappast förvånande att handeln indignerat har protesterat mot Jordbruksverkets antydan om svag konkurrens i detaljhandeln och att mervärdet för det svenska köttet därför skulle stanna i detta led. Invändningar från köttförädlingsledet mot att man inte skulle vara tillräckligt effektiv, har heller inte låtit vänta på sig.

LRF kräver nu att Jordbruksverket går vidare med att kartlägga var konsumenternas merbetalning för det svenska köttet hamnar. Man hävdar med rätta att den svenska bonden har betydande merkostnader jämfört med sina kollegor i utlandet för tuffa svenska krav på djuromsorg, smittfrihet, miljövård mm. Jordbruksverket har ännu inte lämnat klart besked om man kommer att genomföra en sådan uppföljande studie, men vi delar LRF:s uppfattning att det vore värdefullt om Jordbruksverket eller någon annan klarlägger var merbetalningen för svenska mervärden hamnar.

Under tiden pågår ett intensivt arbete i våra företag att effektivisera verksamheten för att  kunna betala bonden maximalt för de djur som levereras till slakterierna. Inte minst nu när bondens kostnader för foder chockhöjts och det ligger i slakteriernas eget intresse att slå vakt om den svenska djuruppfödningen. Konkurrensen mellan slakterierna om de allt färre djuren bidrar väsentligt till effektiviseringen. Strukturomvandlingen av de svenska slakteriföretagen har nu gått så långt att vi senare i höst när ytterligare tre slakterier lagts ner, endast bedriver grisslakt vid 11 anläggningar och nötslakt vid 16, totalt 19 slakterier. För tio år sedan var antalet 35.  (Då har inte de småskaliga slakterierna som står för 0,5% respektive 4,5% av gris- och nötslakten medräknats).

Våra företag är nu i effektivitet fullt jämförbara med konkurrenterna i vår omgivning trots EU:s högsta kostnader för köttkontroll, arbetsmiljö, djurskydd, miljöskydd mm.

 I den mån merbetalningen för det svenska köttet stannar i mellanleden mellan bonde och konsument, är det vår bestämda uppfattning att dagligvaruhandeln skickligt utnyttjar konsumenternas preferens för det svenska köttet. 

Åke Rutegård

VD Kött och Charkföretagen

08-762 65 25